Punk studded cropped leather jacket: H&M – 120$

Vem är du? Jag är punken.

Punken är död. Men varför? Jo därför att vara punk innebär att man är i opposition till den övergripande kulturen (om du känner till en samling seriösa punkare som är i perfekt överenskommelse med befolkningen, kontakta oss). Jag påstår att det inte längre finns en kultur att vara i oppostion till.

En punkare, likt skuggan, är inte definierad av sig själv, utan som respons till något annat. Dit ljus inte når finns skuggan. På samma sätt är punken definierad inte som en kulturell rörelse, utan som motreaktionen till den dåvarande kulturen. Alltså, där dagens kultur inte når är punken. Det är därför sexpistol bar t-tröjor med swastikor på sig. Inte för att de är fascister, utan därför att det var vad som ansågs som osmakligt. Det var anti-kultur.

Problemet med punken är att när den uppstod runt mitten av 70-talet så fanns det faktisk saker man kunde vara i opposition mot. Det fanns starka kulturella traditioner och tabuer som man kunde sätta sig upp emot och försöka bryta. Men, allt eftersom punken fortsätter vinna mark och ”tolerans” vinner mer kulturell samt politisk makt, så har punkarna färre saker att stå i opposition mot. Till slut finns det inget. Det är en rörelse med en inbyggd detonator som sakta men säkert tickar neråt.

Punken har också ett problem med estetik. Punkens estetik är i praktiken forfarande den de hade på 70- talet. Det i sig är ett problem. Om de har samma estetik som de hade då, men tiden har blivit mer tolerant, betyder inte det att punkens kläder i sig nu är accepterade? Jag skulle vilja påstå att det är fallet. Eftersom de inte har utvecklats estetiskt för att bli mer anti-kultur, för att ”hålla takt” med de kulturella utvecklingarna har ”punk-kläder” istället blivit en del av vardagsmaten.

Ett annat problem med idén av punkkläder är att om punken handlar om att stå i opposition till samhället men punken har utvecklat en uniform, har de inte då integrerats per automatik? D.v.s om jag och Kalle vill bli punkare, vi klär oss båda som punkare, och vi följer de filosofiska ideerna, är vi inte då uniforma? Men, om vi klär oss och tänker uniformt, är vi då faktiskt punk? Skulle inte faktumet att vi klär oss uniformt och har liknande värderingar göra att vi går in i ett större sammanhang, vilket är punkens antites (eftersom punken vill stå ut och vara i opposition). Kan man då ens säga att vi båda är del av samma subkultur? Det är här en av de största problemen med punken som rörelse. Den handlar om ickekonformitet. Trots det, för att bilda en sammanhängande rörelse måste alla till viss mån vara likadana. Alla är speciella, men alla speciella på samma sätt.

Men trots allt återstår punken. Varför? Svaret är att det är attraktivt. Alla vill vara alternativa. Alla vill vara tuffa och antikultur. Ingen ser sig själv som en i massorna. Men, trots att massorna vill vara distinkta vågar de inte faktiskt vara anti-kultur. Det är därför saker som skinnhuvuden praktiskt taget försvunnit. Eftersom deras estetik är så starkt förknippad med nynazism så finns det ingen chans för estetiken att överleva utan innehållet. Men då punken utan vidare problem kan vattnas ner till en estetik förlorar den snabbt sin tand och blir inte mer än en kostym man kan bära för att signalera till andra att man är ”hip”. Problemet är dock att eftersom fler och fler människor adopterar de estetiska läggningarna av punken blir den mer och mer utspädd. Allt eftersom fler och fler mellanchefer från bruksorter sätter på sig bikerjackor och lyssnar på Bad Brains, så blir punken mindre och mindre… punk! Men om alla är punk, är ingen punk.