“Det tog tre avsnitt. Sedan fick den dynamiska duon nog av varandra. Då valde Per Morberg att lämna produktionen av Mauri och Morberg – på en liten resa. Något som ledde till krismöte på TV4.” löd en rubrik på Aftonbladet. Jag satte omedelbart på det omtalade avsnittet när duon besöker Argentina, som också blev deras sista stopp på den avbrutna resan. Enligt Mauri Hermundsson berodde avhoppet på samarbetssvårigheter, men genom avsnittet upptäckte jag att det kanske berodde på något mer fundamentalt. Morberg hade något, något som vi andra saknar, eller i alla fall är mycket sällsynt, nästintill utrotningshotat – integritet.
Per Morberg verkar inte ha förstått någonting. Han uttrycker ofta att programmet han själv medverkar i är ”dålig television”. Konceptet kan kortfattat beskrivas som två män som klär ut sig, upptäcker nya platser och bråkar, där det sistnämnda förmodligen inte var en planerad programidé. Uppenbarligen har Morberg fel, i alla fall enligt svenska folket då det koncept Mauri Hermundsson bjuder på minst sagt går hem i stugorna. Och i min stuga med, för underhållande var det, på bekostnad av Per Morbergs självrespekt. Han uttryckte ofta att saker var “förnedrande”. Jag är för gammal för sånt här, eller för tråkig kanske, säger han. Men kom igen, släpp loss lite, var min första tanke. Ta inte dig själv på stort allvar. Men sen kom jag på det. Per Morberg är självexploateringens motståndskraft – en nödvändig kraft. Mauri vädjar att Morberg ska vara rolig, karismatisk och busig. Men det kommer ju när det känns rätt, svarar Morberg. Jag kräver aldrig nåt av dig, jag ber dig aldrig vara på ett visst sätt, men du gör det hela tiden med mig, undertexten i det är ju att jag inte duger som jag är, säger Morberg. Han står på sig, att smila framför kamerorna är inget för honom.
För att själv vara utlämnande vill jag berätta om ett samtal jag hade med en psykolog om integritet och extraversion. Jag berättade att jag egentligen var väldigt blyg och alltid varit. Hon berättade då om sin dotter som varit på en arbetsintervju och rakt upp och ner ljugit och sagt att hon var “social, framåt, öppen”. Min psykolog uttryckte sin förtvivlan över att vi inte ser värdet i integritet och blygsamhet och att det är en egenskap som håller på att tyna bort just för att vi hela tiden blir uppmanade att ta plats och bjuda på oss själva. Hon menade att integritet var något fint. Kanske var hon något på spåren, kanske har integriteten som egenskap nedvärderas i en värld där exhibitionism är en guldgruva.
Det är inget nytt att drama och öppenhet säljer, men kanske säljer det mer idag än någonsin. Bauman skriver i sin bok Konsumtionsliv (2008) att människor förväntas i högre grad forma sina identiteter som varumärken. Detta blir extra tydligt när det gäller kändisar, trauman blir en del av ett brand, draman gör dig mer relevant och den som bjuder på sig själv mest får det högsta marknadsvärdet.
Morberg vill inte stå på ett svettigt, rökigt dansgolv utklädd till dragqueen för att uppträda på en scen. Morberg vägrar, han går hem och lämnar Mauri ensam kvar på Club 69 i Buenos Aires. En party pooper utan dess like. Men den verkliga elden skulle inte flamma upp förrän dagen därpå. Mauri och Morberg var nu utklädda till den argentinska motsvarigheten till cowboys, Gauchos, och här når Morberg sin gräns och uttrycker att han inte “kan låtsas”. Han kan inte vara glad efter en 20 timmar lång produktionsdag. “Detta är gränslöst”. Duons splittring är ett faktum.
Kanske är Morberg för gammal, men kanske är det lite ålderdom, bitterhet och visdom som krävs för att vi ska komma till samma slutsats: vi kan inte offra oss själva för vare sig pengar eller folkets kärlek. Efter ett liv har han förstått att valutan han betalar med, sin integritet, har ett betydligt högre värde än pengar. Kanske kan en tjurig gubbe vara den influencern vi unga behöver.
Lämna ett svar